Hans mark försvann

Kjell Karlsson vill bygga vindkraftverk sydost om Hoven. Han har egen mark, som utpekats som lämplig av energimyndigheten. Därför blev det en chock för honom när ha en dag upptäckt att någon lyckats få bort hans mark från kommunens översiktsplan för vindkraft.

Vi träffas på gården Hoven, vackert belägen vid Kolbengtserödssjön, några kilometer söder om Funneshultsjön. Gården ägs av lantbrukare Kjell Karlsson, en av de markägare i området som är intresserad av att investera i vindkraft.
Kjell Karlsson rullar fram en stor fyrhjuling och vi färdas bokstavligen över stock och sten uppför en lång, brant och krokig skogsväg. Terrängen är mycket svår att ta sig fram i, till och med för detta specialtillverkade terrängfordon. Här finns inga spår av något som helst friluftsliv.
När vi äntligen når toppen är det en fantastisk utsikt över dalen och sjön, och i väster ser vi ända till de skogklädda bergknallarna på östra Orust.
Svårt att förstå
Kjell Karlsson berättar om sina planer på att bygga vindkraftverk på sin mark. Han har svårt att förstå den debatt om vindkraft i Ljungskile som dragits igång av några vindkraftsmotståndare. Han förstår inte hur de kan ha fått ett sådant inflytande.
Häruppe har Kjell Karlsson lagt hundratals timmar på arbete i skogen utan att träffa en enda Ljungskilebo, så han förstår inte vems friluftsintressen det är som skall skyddas. Det är långt till närmaste vandringsstig, och terrängen är mycket otillgänglig. Hit kommer nästan aldrig någon, berättar Kjell Karlsson.
Pionjär
Det här med vindkraft är inget hugskott för Kjell Karlsson. I själva verket var han pionjär.
– Jag har jobbat med vindkraft sedan 1989. Jag var med och startade Vindenergi Väst, berättar han.
Föreningen bildades praktiskt taget i Kjell Karlssons kök, hemma i Skafteröd.
– Meningen var att vi skulle komma igång ordentligt då, säger Kjell Karlsson.
Föreningen byggde ett vindkraftverk utanför Mollösund. Det var längs kusten som gällde då. Men det gick trögt. Och överallt överklagade folk. Ingen ville ha vindkraft inpå den egna knuten. Överklagande på överklagande gjorde att många i föreningen tröttnade.
Nu är situationen en annan. Nu finns det mer kraft bakom.
– Man har höjt upp det till ett riksintresse, säger Kjell Karlsson.
Och kraftverken är större och behöver inte längre stå vid kusten.
– Men de måste stå högt inne i landet, säger Kjell Karlsson.
– Som landskapet ser ut i Bohuslän så måste vindkraftverken upp på höjderna, fortsätter han.
Därför är det olyckligt, menar han, om Uddevalla kommun undantar de bästa lägena i kommunen.
Vill bygga
Kjell Karlsson vill bygga några vindkraftverk här på höjderna sydost om gården Hoven. Det är ett höglänt markområde där det idag bara bedrivs skogsbruk. Det finns inga fastigheter och inga friluftsintressen i närheten. Inte heller några särskilda naturintressen finns registrerade vare sig hos länsstyrelsen eller kommunen.
Därför har Kjell Karlsson svårt att förstå varför en liten grupp vindkraftsmotståndare lagt ner så mycket energi på att mobilisera ett motstånd just i det här området.
– Det finns inget motstånd bland de boende häromkring, säger Kjell Karlsson.
Han har åkt omkring och frågat i stort sett alla som är bofasta. Ingen har haft några invändningar mot vindkraft. Han har dragit slutsatsen att något lokalt motstånd liknande det i Forshälladalen finns inte.
Tillräckligt
Kjell Karlsson tycker att kommunen redan avsatt tillräckligt med mark för det rörliga friluftslivet. Kommunen äger redan 2 800 hektar mark som skyddats på ett eller annat sätt.
– Jag har jobbat minst 500 timmar här uppe med verktyg och med maskiner. Jag har aldrig sett någon Ljungskilebo häruppe, säger Kjell Karlsson.
Området är svårtillgängligt.
– Om det här området också skall undantas för friluftslivet då vill jag ha ersättning av kommunen, säger Kjell Karlsson.
Han är förvånad över debatten.
– Men egentligen tror jag inte att motståndet är så stort. Jag tror att det är ett fåtal personer som driver det här, säger Kjell Karlsson.
Han tvekar innan han fortsätter..
– …som en hämnd mot mig.

För vadå?
– För att vi satte stopp för Funneshultsjön, säger Kjell Karlsson.
– Det som gör mig upprörd är att man har manipulerat demokratin och utnyttjat tjänstemän för att få bort det här som ett riksintresse för vindkraft, säger Kjell Karlsson.
– Politikerna har blivit förda bakom ljuset.
– Om vi har ett lämpligt område som kan generera energi så skall vi ju utnyttja det om det inte står i strid med andra intressen.
– Och det gör det inte här, säger Kjell Karlsson.
Het potatis
För politikerna i kommunen har ärendet blivit en het potatis. Och frågan är om arbetet med att göra om kommunens vindkraftsplan nu närmar sig sitt slut. Svårigheterna att få tjänstemännen att arbeta in riksintressena har redan lett till två återremisser.

Fotnot: Delar av kommunledningen hade i veckan ett möte med några av motståndarna mot vindkraft i området. Man försökte bland annat bringa klarhet i mysteriet med den påstådda skrivelse till länsstyrelsen, där kommunen utan de styrande politikernas vetskap, skulle ha framför att kommunen vill ha bort området från kartor över riksintressen. Motståndarna skall då enligt uppgift ha medgivit att det inte finns någon sådan skrivelse.

göran åhrén
goran.ahren@uddevallaposten.se
0522-63 55 58

Oddevold är laddade

På lördag är det seriepremiär för Oddevolds a-trupp när de möter Annelund i en bortamatch. Trots att vissa spelare uteblir på grund av skador verkar laget ha ett bra självförtroende.

Det är ett laddat lag som äntligen får spela första matchen nu på lördag.
– Vi ser fram emot det, det är det här vi väntat på sen i januari, säger tränaren Jan-Erik Lien.
De är favorittippade och har mycket höga förväntningar på sig. Under träningsmatcherna har de spelat mycket bra och de har endast en förlust av totalt nio matcher.
Träningsmatcher
Killarna har spelat riktigt bra under träningsmatcherna, första förlusten av nio matcher kom i senaste träningsmatchen mot Lund. En match som avgjordes av några få misstag och kommunikationsproblem.
Skadade spelare
Förhållandena hade dock kunnat vara bättre. Vinterns hårda väder har påverkat träningarna och dessutom är två spelare skadade och kommer inte att spela.
Robert Pettersson som har skadat knät och Jesper Karlsson som har en ljumskskada kommer alltså inte att spela mot Annelund och det är osäkert när de är tillbaka på plan igen. Detta tynger dock inte ner laget.
– Vi är en liten men stark trupp och att två är borta borde inte skada lagets chanser för mycket. Vi får bara hoppas att inte någon mer skadas nu, säger spelaren Daniel Fredriksson.
Seriepremiär
Laget har en bra känsla inför den inledande matchen. Deras spelare är i toppklass, flera av dem har spelat i både allsvenskan och superettan. Jan-Erik Lien tror, och hoppas naturligtvis på en vinst.
– Det borde vara vi som har bollen mest och håller den på deras planhalva, säger Lien.
Laget är ivrigt på att få köra igång och är hoppfulla inför säsongen.
– Man har ju lite nerver så här innan men vi är ett starkt lag, och vi borde kunna slå bort det, säger målvakten Peter Zwetsloot Isaksson.
Efter mötet med Annelund är nästa match på hemmaplan mot Jonsered den 25 april. Den spelas troligtvis på konstgräsplaner på Thordéngården då Rimnersvallen inte är redo att spelas på riktigt än.

ellinor mattsson

UP 15 2010

20 år sedan Scandinavian Star

Det är två decennier sedan katastrofen på Scandinavian Star. Många människor miste livet och ännu fler fick men för resten av sina. Men trots att brandutredningen och polisarbetet är avslutat är det många som anser att ärendet inte är uppklarat.

Natten till den 7 april 1990 eldhärjades Scandinavian Star under sin tur från Oslo till Fredrikshamn. Eftersom det skedde på internationellt vatten gick nödanrop ut till alla de kringliggande länderna. Närliggande fartyg kom till undsättning för att assistera. Bland annat Stena Saga som befann sig i närheten hjälpte till och skickade ut livbåtar.
383 passagerare fanns ombord tillsammans med 99 besättningsmän. När branden var över skulle 159 personer ha omkommit av brand- och rökskador.
Bristande säkerhet
Scandinavian Star byggdes 1971 och hade gått i trafik för DA-NO-linjen i en vecka när katastrofen inträffade. Då var köpet ännu inte juridiskt färdigt. Skeppet ägdes juridiskt av ett Bahamasregistrerat rederi och hade försäkrats till mer än det dubbla bara en vecka före olyckan. Skeppet var risigt, och personalen både nyrekryterad och outbildad i gemensamma brandsäkerhetsövningar. Besättningen hade olika nationalitet och olika avtal. Det och de oklara ägandeförklaringarna var några av orsakerna till att kaptenen senare dömdes till sex månaders fängelse för bristande säkerhet ombord. Bahamasrederiet fick senare försäkringspengarna.
Olycksarbetet
Den numera avlidna Åke Hägg var kriminalkommissarie och krimchef vid Uddevalla-polisen när färjeolyckan inträffade. Han blev inringd klockan nio på morgonen den 7 april.
– Åke släppte allt och begav sig till Lysekil dit färjan var på väg. Efter det såg jag honom bara sporadiskt tills arbetet på Scandinavian Star var slutfört och båten bogserats till Köpenhamn den 18 april, berättar Hella Schneider, som var gift med Åke.
Åke Hägg ledde den svenska polisens insatser tillsammans med norska och danska poliser med motsvarande positioner. När han kom till platsen blev hans uppgift att organisera upp arbetet och ta ställning till en rad spörsmål. Allt ifrån ”Vad gör vi med de omkomna?” ”Ska vi använda oss av norsk, dansk eller svensk lagstiftning?” till personalfrågor om mat och inkvartering var frågor som skulle lösas. Hella Schneider berättar att Åke la ner hela sin själ i detta svåra arbete.
– Han visste att varje åtgärd och beslut skulle fingranskas efteråt, och pressens intresse var jättestort. säger Hella, och tillägger att minnen, tankar och funderingar kring katastrofen sysselsatte Åke under resten av hans liv.
Det bestämdes att arbetet skulle delas upp mellan de nordiska länderna. Eftersom de flesta omkomna var norska blev norsk polis ansvariga för identifieringsarbetet, Danmark skulle utreda ägandeförhållandena och Sverige skulle leda den tekniska undersökningen.
”Stark upplevelse”
Den som fick leda brandutredningen var Agne Knutsson från Uddevalla-polisen.
– Färjan kom in i Lysekils hamn på lördagkvällen. Då hade branden bekämpats ute till havs av både svensk och norsk räddningstjänst, och överlevande räddats till andra båtar. Men ingen kunde gå ombord förrän på söndagen på grund av all rök, säger Agne Knutsson.
Han berättar att Lysekils kommun hade tömt ett fryshus där kistor ställdes upp till de omkomna. Från måndagen till fredagen gick dagligen liktransporter till Oslo.
– Det var en stark upplevelse. En bårbil körde först och resten av kistorna transporterades på en efterföljande lastbil. Det hölls andakter både vid avresan och vid ankomsten till Oslo, berättar Agne.
Pyroman
Sedan följde ett omfattande arbete med den tekniska utredningen. Vittnesuppgifter skulle samlas in och man skulle titta och bedöma hur branden spridit sig. Agne och hans team skulle då komma fram till att det rörde sig om sammanlagt sju bränder. Mycket bråte på båten hade varit indränkt i olja, och bränderna var strategiskt planerade med uppställda branddörrar och ett fullt påslaget ventilationssystem. Något som aldrig ska vara fallet ute till havs.
Agne säger att det tyder på att den eller de som anlade bränderna måste ha känt till fartyget mycket väl. Han såväl som många andra tror fortfarande att det hela handlade om ett försäkringbedrägeri.
Men ungefär ett år efter olyckan lades skulden av norsk polis på den sedan tidigare dömda pyromanen som funnits ombord och som själv omkom i lågorna.
– Det är helt osannolikt att han ska kunna haft tillgång till alla de platser där bränderna startade. Enligt vittnesuppgifter var han ordentligt berusad, och dessutom dog han i sin hytt. Och man kan ju inte springa runt och fortsätta starta bränder när man är död, säger Agne Knutsson.
Renoverades
Det har skrivits spaltmeter om olyckan genom åren. Många vill lägga det bakom sig och gå vidare, andra vill hedra minnet och upprätta sanningen om vad som egentligen hände. Ett par privatpersoner som klarade sig från branden på färjan arbetar än idag på att få myndigheter att ta upp saken till prövning igen. Men det är Agne Knutsson tveksam till.
– Brennpunkt, Norges motsvarighet till Uppdrag granskning, kommer troligen att göra ett program om katastrofen under året. Vi får se om det leder till något nytt.
Efter katastrofen renoverades färjan, och trafikerade under sina senare år den karibiska övärlden under namnet M/S Voyager. 2004 höggs fartyget upp i Indien.

sandra schwartz

Elever nöjda efter Spanienresa

Efter en underbar och händelserik vecka i Murcia i Spanien är vi tillbaka på fötter i Sverige igen. Enligt de flesta blev detta en resa vi sent kommer att glömma med många häftiga upplevelser, inslag av sommarväder och framförallt nyfunna vänner.
Någorlunda pigga

Vi var 29 elever ifrån Uddevalla Gymnasieskola som deltog i utbytet med de spanska eleverna ifrån Juan Carlos 1 gymnasieskola i Murcia.
Resan dit var lång, då vi åkte med buss från Uddevalla till Oslo och tog sedan flyget därifrån till Alicante, som ligger ungefär en timmas bussfärd ifrån Murcia. Trots den långa resan var alla någorlunda pigga när vi tog våra första steg på spansk mark och möttes av värme och solsken. Bussen tog oss sedan vidare till Juan Carlos 1 där vi möttes av våra utbytesstudenter.
Rundtur via maraton
Tiden fram till kvällen tillbringades tillsammans med våra nya spanska familjer vilket för de flesta innebar middag i mindre eller större sällskap. Senare på kvällen var det ett anordnat disco i centrala Murcia som gällde, där många spanska och svenska ungdomar samlades.
Under vår vecka i Spanien fick vi delta i roliga aktiviteter, åka på intressanta utflykter och lära känna den spanska kulturen.
Vi fick bland annat delta i ett ”Foto Maraton”, där en lista delades ut vilken innehöll olika saker vi skulle ta kort på, och fick då samtidigt en rundtur genom staden. Detta uppskattades väldigt mycket av både de svenska och spanska eleverna då det var ett väldigt framgångsrikt sätt att lära känna varandra på, samt lära sig mer om staden då de spanska eleverna ivrigt visade och berättade om de olika ställen vi passerade.
Romersk teater
En av våra utflykter gick till Cartagena. Det är staden där världens första u-båt byggdes och även platsen med den vackra romerska teatern som det finns oerhört mycket vackra och välbehållna spår kvar efter. Innan vi fick se det som fanns kvar av teatern fick vi besöka ett museum där vi först såg en film om teatern och sedan fick en guidad tur runt i museet. En spansk guide beskrev och visade bland annat hur den romerska teatern såg ut som ny och vad som brukade visas där.
Detta var en mycket intressant del av resan då det fullbordade den mäktiga känslan när man sedan fick gå in i teatern och se den ur ett helt nytt perspektiv.
Spännande mat
Efter besöket på teatern bar det av till La Manga där vi fick äta en god buffé på ett fyrstjärnigt hotell. Bara att äta ansågs spännande då buffén innehöll många intressanta spanska rätter som de svenska eleverna var nyfikna på att prova.
Efter maten släpptes vi iväg på egna strövtåg då vi fick möjligheten att bada, spela rugby och fotboll eller bara ta det lugnt och strosa runt lite i de få affärer som var öppna. Trots att vattnet fortfarande var relativt kallt, framförallt enligt spanjorerna, så var det några få som vågade sig i för ett dopp.
Hos borgmästaren
En utflykt gjordes även till Las Bollas och Caravacas under en heldag där Caravacas var första destinationen. Där togs vi emot av borgmästaren som välkomnade oss till staden under ett kort sammanträde i Rådhuset.
Efter detta begav vi oss mot katedralen där vi bads att vänta utanför till en början. Utsikten över staden ifrån denna höga höjd var mycket vacker och många hade svårt att lägga ner sina kameror. När vi sedan fick lov att komma in i katedralen blev många väldigt tagna av den speciella respekt och stämning som vi mottog, men även de vackra målningar och föremål som prydde insidan.
I Las Bollas blev återigen bjudna på servering av spansk mat och efterrätt. Vi fick även en liten gåva ifrån vinmuseet som bestod av några olika tidningar samt en kalender. Därefter fick vi själva lov att upptäcka staden lite närmare.
Stängd skola
Under vår vecka i Murcia fick vi även självklart besöka skolan Juan Carlos 1, där vi tillsammans i grupper om svenskar, spanjorer och slovener, arbetade med lite olika ämnen inom påsktraditioner.
Skolan i sig kan verka aningen annorlunda än det svenska skolsystemet då det finns en del uppenbara skillnader, bland annat en speciell grind runt skolområdet som hålls stängd under en stor del utav skoldagen, detta på grund av säkerhetsskäl.
Salsa och cha-cha
Efter skoldagarna fick vi många dagar egen fritid där olika aktiviteter utfärdades.
Vi fick komma ut i staden på kvällarna, besöka ett shoppingcenter och umgås mycket med andra svenskar och spanjorer men även slovener vilket var väldigt uppskattat.
En dag var även dans inplanerat i schemat där vi elever fick lära oss salsa och cha-cha-cha. Det gjordes även ett besök till en föreställning i flamenco vilket var mycket spännande och något som många svenska elever inte upplevt förut.
Påsktraditioner
I slutet av veckan fick vi presentera våra arbeten om påsktraditioner. Detta gjordes inför rektor, de svenska, spanska och slovenska lärarna samt alla elever ifrån utbytet. Redovisningen skulle omfatta en kort presentation av sig själv samt sin del av arbetet.
De svenska och slovenska eleverna fick framföra sin del på spanska medan de spanska pratade på engelska. Detta kunde anses som lite nervöst innan för de allra flesta men väl uppe på scen såg de allra flesta självsäkra och bekväma ut.
Från Uddevalla hade vi även Adam Lönnqvist som under redovisningen var en de tre representanter som presenterade de olika arbetena.
Oförglömlig
I helhet kan man nästan bara beskriva en sådan här resa som oförglömlig och som en av livets stora upplevelser. Det har verkligen varit en otrolig erfarenhet för många av oss elever som deltagit härifrån Uddevalla gymnasieskola och som gett oss så mycket mer än bara språk- och kulturkunskaper.
Efter den här resan skulle många av oss rekommendera fler att delta i ett sådant här utbyte eftersom det ger en minnen och vänner för livet samt möjlighet att få åka tillbaka och besöka sin utbytesstudent igen på egen hand.
Slutligen ett stort tack till alla lärare ifrån Uddevalla gymnasieskola och Juan Carlos 1 för att de har gjort denna resa möjlig för oss språkälskare!
emelie martinsson
moa terjesdotter